Till skillnad från sin far återhämtade sig Chulalongkorn till sist från sin malaria och blev nu Siams nye kung och härskare. Han kröntes för första gången den 11 november 1868 och en källa säger att "alla som såg honom imponerades av hans värdighet, säkra lugn och ödmjukhet.”

(Chulalongkorns första kröning 1868)

Hans formella titel blev Phra Bat Somdet Phra Chulachomklao Chao Yu Hua Phra Piya Maharat พระบาทสมเด็จพระจุลจอมเกล้าเจ้าอยู่หัว พระปิยะมหาราช. Populärt förkortat till Phra Chulachomklao พระจุลจอมเกล้า. Han blev därmed den sjätte av sju kungar i Thailands historia som fått tillnamnet Maharat (den Store). En av kungens första gärningar var att utfärda amnesti åt rikets samtliga politiska fångar, som uppgick till 362 personer.

Chulalongkorn är även känd som Rama V (r. 1 oktober 1868-23 oktober 1910). Han hade ärvt sin fars välutvecklade diplomatiska förmåga, vilket han snart skulle få stor nytta av. Fram till kungens 20-årsdag skulle Si Suriyawongse, som tidigare nämnts, fungera som förmyndarregent.

(Kung Mongkuts kremering 1869)

(Närbild av kremeringsbyggnaden)

Chulalongkorn hade i början ingen möjlighet att utmana förmyndarregentens makt, men de två bråkade vid olika tillfällen om pengar. Som ung pojke, utan egna politiska följeslagare och inga släktingar på sin mors sida i höga positioner eller några prinsar med egen auktoritet som stödde honom, var han helt i händerna på regenten. Si Suriyawongse uppförde sig dock korrekt och uppfyllde sina skyldigheter mot kungen och riket genom att övervaka och leda Chulalongkorns fortsatta utbildning.

Den unge kungen hade velat resa till Europa redan 1871, men förmyndarregenten menade att en så lång resa var alltför farlig och det fick i stället bli kortare resor till grannrikena. En del källor säger att Chulalongkorn besökte Singapore första gången 1870, vilket inte verkar vara helt korrekt. Se nedan!

Den 9 mars 1871 seglade därför den 17-årige kung Chulalongkorn mot Singapore, ombord på fartyget Phitthayamronnayut พิทยัมรณยุทธ. Han kom fram den 15 mars och fick ett varmt välkomnande av en representant för guvernör Sir Harry Ord och presenterades för andra ämbetsmän i staden. Det var sammanlagt tre siamesiska fartyg som seglade i väg och sällskapets storlek varierar från 66 till 208 personer beroende på källan!

Chulalongkorn visade snabbt att han inte var en vanlig turist och besökte så många olika institutioner han kunde inklusive postkontoret, den anglikanska kyrkan, skolan Raffles Institution สถาบันแรฟเฟิลส์, mentalsjukhuset, fängelset, telegrafen, domstolen och brandkåren. Han ställde många frågor om lokalbefolkningens levnadsvillkor, skatter och avgifter, utbildningspolitik och utveckling av kommunikationerna. Hans ämbetsmän hade fullt upp med att hålla jämna steg med den unge kungen och anteckna allt som avhandlades.

Singapore var vid den här tiden inkluderat i det tidigare omtalade brittiska protektoratet Straits Settlements. Chulalongkorn lät enligt diplomatisk sed skicka ett telegram till drottning Viktoria där han informerade henne om att han hade varit på resa i sitt kungarikes södra delar och att han därefter hade landstigit i Singapore som var under brittiskt kolonialt styre. Detta var första gången som en siamesisk kung satte sin fot på brittisk mark.

Nästa destination var Sumatra och Java (Batavia) i nuvarande Indonesien, som kontrollerades av nederländarna. Återigen blev han varmt mottagen och kungen kunde jämföra likheter och olikheter mellan de båda koloniala systemen. Java skulle bli lite av kungens favoritdestination då han enligt mina källor besökte Java åtminstone tre gånger under sin regeringstid.

På Java fick Chulalongkorn se hästdragna spårvagnar och besökte handelskammaren, den offentliga parken, en zoologisk trädgård, järnvägsstationen och andra platser. Han deltog också i formella middagar och baler som gavs till hans ära och han besökte en teater och andra föreställningar.

Efter denna framgångsrika och lärorika resa i Sydostasien återvände Chulalongkorn till Bangkok den 15 april 1871. Där presenterade han sina tankar och idéer för regeringsrådet. Men kungen ville se och lära sig ännu mer! Resan hade varat i 37 dagar, varav nitton dagar till havs, nio dagar i Singapore, fem dagar i Batavia och fyra dagar i Semarang (Soemarang) เซอมารัง på Java.

Senare samma år gick Chulalongkorn ombord på det kungliga ångfartyget Bangkok, tillsammans med ett kungligt sällskap bestående av 40 personer. Därefter seglade de iväg mot Brittiska Indien. Han besökte återigen Singapore och sedan Malacka, Penang och Burma innan han anlände till Indien. Tack vare sin fars tidigare arbete var Siam välkänt och respekterat av den indiska administrationen och man tvekade aldrig att ta emot Chulalongkorn. I Calcutta (Kolkata) välkomnades Chulalongkorn av borgmästaren, vicekungen och generalguvernören av Indien, med följande ord;

"Jag är övertygad om att Ers Majestät under sin resa i detta stora imperium kommer att uppleva mycket intressanta saker och att Ers Majestäts besök kommer att stärka och utveckla den vänliga relation som redan existerar mellan drottningens undersåtar och de många miljoner undersåtar som Ers Majestät regerar över."

Återigen ställdes frågor om styrelse, administration, handel, skatter, medicinska faciliteter, militär träning med mera. På det här viset lärde sig kungen mycket om europeiska seder, europeiskt regentskap och administration. Chulalongkorn tillbringade 47 dagar i Indien och gjorde bland annat en tågresa från Calcutta till Delhi เดลี och Bombay. Efter 92 dagar var han tillbaka i Siam igen 1872.

Indiern Sachchidanand Sahai (Sakchitda-anan Sahai) สาคชิดอนันท สหาย (6 mars 1941-) har i sin bok India in 1872: As Seen by the Siamese ร.5 เสด็จอินเดีย skrivit om den diplomatiska missionens stora betydelse. De förvärvade kunskaperna som resan gav honom skulle han få stor nytta av i framtiden. Som kuriosa kan nämnas att Chulalongkorn efter sina resor beordrade ändringar av hovets klädstil och hårmode för att närma sig den europeiska stilen.

Chulalongkorn insåg också betydelsen av nära kontakter med sitt eget folk och reste runt med sin båt i sitt eget rike för att lyssna på deras problem. Kungen fick också se hantverksprodukter och andra produkter som framställdes i olika delar av landet. Därmed kunde han avgöra om det fanns en marknad för dessa i andra delar av landet eller om de kunde vara lämpliga för export.

I kungens följe ingick kungliga läkare och det allmänna hälsotillståndet i provinserna började förbättras som en direkt följd av dessa resor. Chulalongkorn skulle också bli den förste siamesiske kungen att bygga ett modernt västerländskt sjukhus i sitt rike och han skulle också skapa den första moderna läkarutbildningen i Siam. Sjukhuset var det tidigare omtalade Sirirajsjukhuset.

I slutet av tiden med förmyndarregenten blev Chulalongkorn ordinerad som munk. Han lämnade klostret bara några dagar innan han kröntes en andra gång den 16 november 1873. I samband med sin andra kröning blev Chulalongkorns karaktärsdrag tydliga. Månaderna före och efter kröningen påbörjade han införandet av en rad reformer som visade prov på hans moderna tankar och framtidsplaner.

(Chulalongkorn år 1873)

Vid den andra kröningen lade sig deltagarna framstupa framför kungen enligt gängse sed, men i samma ögonblick som han blev krönt gav han besked om att man i framtiden inte skulle behöva lägga sig ner eller stå på knä i kungens närvaro. I ett dramatiskt ögonblick i Siams historia reste sig hela hovet på kungens befallning. Kungen menade att denna gamla sed var förnedrande och hädanefter skulle hovet stå upp i hans närvaro vid formella audienser och sitta ner på stolar vid kungliga ceremonier. Detta gav en fingervisning om kungens moderna livssyn.

Kanske var den ovan beskrivna händelsen mindre dramatisk. Så här står det nämligen i en annan källa; Government Gazette publicerade 1873 ett kungligt tillkännagivande angående avskaffandet av prostrering (att ligga framstupa) inför kungen. Det rapporterades att kung Chulalongkorn hade kallat samman ett möte i tronsalen Amarin Winitchai (Phra Thi Nang Amarintharawinitchai) พระที่นั่งอัมรินทรวินิจฉัย, där medlemmar ur den kungliga familjen, höga byråkrater, vanliga undersåtar (höga som låga-phu yai ผู้ใหญ่, phu noi ผู้น้อย) och representanter för de väpnade styrkorna var närvarande.

(Tronsalen Amarin Winitchai)

Kung Chulalongkorn sade att sedan han blivit tronföljare 1868 hade han velat försäkra sitt rikes välstånd och göra den kungliga familjen, adeln, byråkraterna, medlemmarna i munkorden (sanghan) och vanliga siamesiska medborgare lyckliga. Därför ville kungen avskaffa allt som kunde uppfattas som undertryckande och som kunde orsaka svårigheter för hans undersåtar.

Government Gazette berättade att kungen hade sagt följande; Hos andra stormakter och i andra stora huvudstäder i världen, i andra kungariken i Östasien såsom Kina, Yuan (Vietnam), Japan och i Västasien, såsom Indien, har man en gång i tiden haft traditionen av prostration, där man kommenderade sina underordnade att prostrera sig inför sina överordnade (chaonai เจ้านาย) och adeln, liksom det för närvarande är i Siam. Dessa länder har numera avskaffat denna sed.

Anledningen till detta är att de har erkänt nödvändigheten av att bygga upp mer jämlika villkor mellan olika grupper i samhället och få bort klassförtrycket. Efter avskaffandet har dessa länder blivit mer välmående. I Siam har seden med prostration bekräftat förekomsten av förtryck, vilket är orättvist. Dessutom finns det andra seder som måste avskaffas, eller vars strikthet måste mildras. Att avskaffa alla seder omedelbart är omöjligt. Detta måste ske gradvis och vid rätt tillfälle. I slutet av denna process kommer Siam att återuppstå som ett mycket mer välmående kungarike.

Kung Chulalongkorn tillade: Seden med prostration i Siam är mycket förtryckande. De underordnade har tvingats att göra en djup bugning för att visa respekt för en högre rang. Jag kan inte se något värde i denna sed för Siam. De underordnade tycker att det är fysiskt ansträngande att göra denna bugning. De måste stå på knä under lång tid tills ärendet med deras överordnade är avklarat. Sedan får de resa sig upp och gå därifrån. Denna sed är en källa till förtryck. Därför vill jag avskaffa den.

Government Gazette rapporterade också att kungens önskan tydligt visade hans generositet och medkänsla för att göra folket lyckligt då de inte längre behövde lida under seden med prostration. Så här stod det;

"Från och med nu har siameserna tillåtelse att stå upp framför dignitärer. För att visa sin respekt kan siameserna nu i stället buga sig. Att buga sig kommer att betraktas som ett nytt sätt att visa sin respekt."

"Dignitärerna kommer kanske först att ifrågasätta anledningen till avskaffandet av seden med prostration. De kanske frågar: Hur kommer ändringen att bidra till utvecklingen av Siam? De måste förstå att avskaffandet av denna sed verkligen visar övriga världen att Siam motsätter sig förtryck och orättvisa seder. Mäktiga länder som lyckats avskaffa förtryck av den egna befolkningen har nu blivit framgångsrika."

"Hädanefter uppmanas medlemmar av den kungliga familjen och äldre och yngre byråkrater som önskar en audiens med kungen i hans residens eller på offentliga platser att anpassa sig till denna rekommendation från kungen. Hans majestät konungen har bett Than Chaophraya Si Suriyawongse เจ้าพระยาศรีสุริยวงศ์, hans regent, att anta denna nya sed i det siamesiska kungariket."

Att moderniseringen av Siams regler och lagar, som handlade om umgänget med de kungliga, länge hade kvar sina svagheter visar följande episod: Den 31 maj 1880 blev en kunglig båt på väg till det kungliga palatset i Bang Pa-In (Phra Ratchawang Bang Pa-In) พระราชวังบางปะอิน inblandad i en kollision med en annan båt och en av Chulalongkorns hustrur, den 19-åriga gravida Sunandha Kumariratana (Sunantha Kumarirat) สุนันทากุมารีรัตน์ (10 november 1860-31 maj 1880), hamnade i Chaophrayafloden och drunknade.

(Paviljong från det kungliga palatset i Bang Pa-In)

(Sunandha)

Även dottern Karnabhorn Bejraratana (Chao Fa Kannaphon Phetchararat) เจ้าฟ้ากรรณาภรณ์เพ็ชรรัตน์ (12 augusti 1878-31 maj 1880), som var nästan två år gammal, drunknade tillsammans med sin mamma. Både Sunandha och dottern kunde ha räddats, men det var fortfarande förbundet med dödsstraff att röra en kunglig. Den kungliga uppvaktningen och roddarna vågade bara skräckslagna titta på när de drunknade.

Chulalongkorn lät 1901 bygga ett minnesmärke till minne av sin älskade hustru och deras gemensamma dotter. Monumentet, eller minnesmärket, finns ännu i dag i Saranromparken (Suan Saranrom) สวนสราญรมย์ i Bangkok, där Sunandha ska ha tillbringat många lyckliga stunder.

(Saranromparken)

(Minnesmärket över drottning Sunandha och dottern)

Jag har tidigare berättat att Chulalongkorn år 1873 hade anställt Henry Alabaster, som hade börjat som översättare och tolk vid det brittiska konsulatet under sin fars regeringstid, som sin personlige rådgivare och sekreterare. Du kan läsa mer om hans bakgrund i det tidigare avsnittet ”Kung Mongkut,” ”Berättelsen om Henry Alabaster.”

Henry utsågs till föreståndare för parken Saranrom och han gjorde om en del av parken till en botanisk trädgård med en rad växter såsom exotiska orkidéer, rosor och andra växter. Orkidéerna hade samlats in då Henry reste med kung Chulalongkorn i olika siamesiska provinser. Ett fågelhus (voljär) och ett litet zoo byggdes också här.

Kung Chulalongkorn besökte själv ofta parken och parken blev inte minst en träffpunkt för Bangkoks elit. Parken blev så populär att växter och djur började försvinna och en del besökare började uppföra sig illa. Henry bad därför kungen att stoppa allmänhetens tillträde till parken en tid så att man kunde reparera skadorna och att parken sedan bara skulle hålla öppet två dagar i veckan.

Att Chulalongkorn ärvt sin fars diplomatiska talang visar följande episod; Tidigt under hans regeringstid avlägsnade en tysk besökare huvudet och händerna på en bronsstaty av guden Shiva i Kamphaengphet, för att ta med sig delarna hem till Tyskland. Guvernören vågade inte arrestera en "farang," utan skickade bud till Bangkok om illgärningen och att delarna var på väg med båt till Bangkok. Tysken arresterades och delarna beslagtogs och sitt handlande förklarade han med att han ville ha med sig denna konstskatt till ett museum i Berlin เบอร์ลิน.

Chulalongkorn visade sin diplomatiska ådra genom att föreslå en lösning som var acceptabel för båda parterna. Kungen lämnade inte ifrån sig de stulna delarna, men lovade att skicka en exakt kopia av hela Shivastatyn till Berlin. Han höll sitt löfte och en kopia av statyn finns fortfarande i Berlin. Jag har dock inte lyckats ta redan på sanningshalten av ovanstående eller var kopian eventuellt finns i dag. De borttagna delarna återbördades till originalstatyn som restaurerades och statyn finns nu på Kamphaengphets nationalmuseum (Phiphitthaphan Sathan Haeng Chat Kamphaengphet) พิพิธภัณฑสถานแห่งชาติกำแพงเพชร.

Det ska nämnas att det var Chulalongkorn som införde den nuvarande valutan baht (bat) บาท som officiell valuta.